¨

Sara & Stockholmarna - Några situationer under intervjuerna

Januari 1999.
Text: Sara Lund

På varuhuset

Det utspelade sig många roliga, dråpliga och nästan alltid intressanta situationer när vi pratade med folk ute i vimlet. Som t.ex när Gabriella och jag besökte H&M på Drottninggatan och (som vanligt) provade kläder.

Jag hade fått på mig en svart stretchkjol och en mjuk, go' svart reajumper. Expediten tyckte att kjolen var aningen för trång (storl. 38) så jag gick ut i affären för att hämta en storlek större. På vägen dit ser jag i ögonvrån ett gäng mörkhyade tonårstjejer som märksammat mig. Dom pekar och fnissar.
Jag hittar rätt storlek (40) och vänder tillbaka. Tjejerna har stannat och petar förstrött i en låda med nånting i väntan på att få se mig igen. Jag svänger av mot tjejerna och dom "petar" ännu intensivare i sina lådor. Jag stannar och frågar:

- "Tycker ni jag passar i det här?

En av tjejerna vänder sig om, tittar nerifrån och upp.

-"Ja, jag tycker du är jättefin", säger hon och ler generat. Dom andra hakar på och snart är pratet igång.

Dom har aldrig hört talas om transvestiter och än mindre träffat på någon. Nu vill dom veta allt!!! Att jag är Sara ibland, men kille för det mesta... att jag inte vill byta kön... att jag är gift... att min fru naturligtvis tycker det är jobbigt men att hon förstår att jag måste... bosatt i Malmö... osv... osv

- Hur gammal är du? frågar dom till sist.

- Gissa, kontrar jag provocerande.

Förslagen haglar genom luften och dom beslutar sig för att jag är mellan 34 och 38.

- Fyller 50 i mars! avbryter jag och visar bilden av min skäggiga bror på körkortet. Dom tycker jag är snyggare som Sara. (För så unga människor är förstås både 34 och 50 lastgammalt, men man kan väl få lov att bli lite mallig ändå!)

Nu kommer Gabriella och undrar vart jag tagit vägen.

- Är hon också kille? frågar tjejerna.

- Ja, men inte idag, svarar jag, hur gammal tror ni hon är?"

Kloka av min ålder drar dom i och missar grovt. Gabriella blir svårt chockad. Vi skrattar tillsammans åt deras misstag och Gabriellas "ledsna" uppsyn. Vi skiljs och provningen fortsätter.
 
Gabriella berättar att hon under tiden jag varit borta hört två kvinnor ur personalen prata om oss i termerna. "Fattar dom inte att det syns att dom är killar..". Eftersom hon befann sig inne i klädhytten, kan hon inte peka ut vilka det var så det finns inget vi kan göra åt deras fattiga syn. Jag köper jumpern för 50 kronor och vi fortsätter vår shoppingtur mot Åhlens.

I tunnelbanan

Det står det en "varmkorvgubbe" utanför Åhlens vid Sergels torg. Vi köper vars en smal kokt med bröd för 10 kronor styck. Precis när vi betalat kommer ett gäng högljudda tonårskillar av arabiskt ursprung gående. Dom får syn på oss.

- Kolla transorna!, hojtar dom och pekar.

Gabriella och jag nickar och tittar roat på när dom drar förbi mot nergången till T-banan.

- Kom, säger jag, vi hänger på!
Eftersom det är kö vid rulltrappan hamnar vi precis bakom grabbarna. En med krulligt hår vänder sig om och upptäcker oss.

- Titta vilka som står bakom oss, säger han högljutt till sina kompisar och alla vänder sig om.

Alla runtomkring tittar också. Vi ler och tittar tillbaka på grabbarna. Nedanför rulltrappan stannar killarna och vi måste gå runt dom. Vi har fortfarande ögonkontakt när en krullhårig kille säger.

- Ni har varit killar förut va?

- Javisst, och i morgon ska vi vara det igen, kontrar jag och ler.

Fem häpna ansikten stirrar på oss.

- Skit i transorna! Kom vi drar, säger den längste av dom och rusar före in i T-hallen.

- Men har dom inte skurit snoppen av er? frågar en kille i svart T-shirt.

- Anej! Man låter väl inte folk göra vad som helst med en bara för att man är transa, svarar jag.

-Så ni har inte bytt kön och så, försöker en med kepsen bak-och-fram.

Den fräna stämningen är som bortblåst och en uppriktig nyfikenhet har dykt upp istället.

- Vi är transvestiter och är bara tjejer lite då och då, säger Gabriella.
- Periodare, fyller jag i.

Den långe kommer tillbaka och är fortfarande upprörd.

- Skit i bögarna och kom nu! hojtar han så att alla runtomkring tittar.

- Ja,ja, lugna dig. Vi kommer strax! säger han med svart T-shirt.

- Det där skulle min fru hört, säger jag.

- Är du gift? säger den bakvända kepsen och tappar hakan för andra gången.

- Var är din fru nånstans? säger T-shirten och ser sig om.

- Har du barn och sånt också? fyller krullhåret misstänksamt i.

- Nä, jag har inga barn. Och frun är där hemma, svarar jag

- Men va' tycker hon om att du går omkring... så här? frågar kepsen och pekar på mina kläder.

- Tycker du inte jag har en fin päls? försöker jag.

- Jovisst, men va fan..., tycker hon inte det är konstigt? förtydligar kepsen.

- Klart hon tycker det är konstigt, det tycker vi med, försöker jag förklara.

- Ibland bara måste vi ut, förtydligar Gabriella.

- Fan, sluta och kom nu va! skriker den långe nervöst.

Det blir en ganska lång och märklig konversation mellan frågor på bruten svenska, våra försök till uttömmande svar och "den långes" ständiga hojtanden. Jag tror vi fick fram bra svar på det mesta utom den där vanliga frågan... "Men varför gör ni det om ni inte vill bli tjejer?" Vad svarar man på det? Dom blir oerhört intresserade när dom får höra att tjejer ofta tycker det är intressant med transor.

- Tror du det gäller tjejer i vår ålder också? frågar T-shirten nyfiket.

- Ingen aning. Du får väl prova och se om det funkar, svarar jag och ler.

Den långe kommer tillbaka och äntligen får han dom övriga med sig. Gabriella och jag står kvar och tittar på varandra. Vi hade nog båda två trott att det skulle bli tuffare, men det här var ju inget farligt alls. Kändes bara bra. Dom fyra var nyfikna, ställde bra frågor och lyssnade på svaren. Men vi blev aldrig kloka på varför "den långe" var så nervös.

När vi går efter killarna in mot biljettkontrollen har dom anslutit sig till ett större gäng. Alla tittar på oss. Vi vinkar till dom och T-shirten vinkar tillbaka tills han plötsligt upptäcker att han är den ende som vinkar och att hela gänget tittar på honom istället. Då slutar han tvärt och allihop försvinner ner mot tågen.

På tåget

Gabbi och jag ska med ett annat tåg så vi ser dom inte mer, Vi sätter oss mitt emot varandra ungefär mitt i vagnen och försöker rekapitulera händelseförloppet så gott det går. Slutsatsen blir att dom hade definitivt inget emot oss och att det som vanligt bara är information som saknas. Vi är glada och fnissar åt att "T-shirten" kanske var transa själv. Eller att han kanske fick en idé när vi snackade om det där med brudarna... Vi måste fixa en informationsfolder eller nåt, som vi kan ha med oss och dela ut.

En orakad, aningen påverkad "yngling" ser oss. Han börjar tilltala oss med hög röst, reser sig på darriga ben och vinglar mot oss. Plötsligt spärrar han upp ögonen och söker skydd hos ett sällskap längs bak i vagnen. Vi hör spridda kommentarer: "Fy fan" ... "transvestiter"... "äckligt" ... Sällskapet markerar tydligt vem dom tycker är äcklig. Ler mot oss och rycker på axlarna. Tåget stannar och "ynglingen" lyckas svärande ta sig av tåget. Vi skrattar åt hans reaktion och tänker på vad riktiga tjejer får stå ut med.

Kontakta oss

Fyll i namn, e-post samt ditt meddelande och skicka sedan formuläret så kontaktar vi dig inom kort.