¨

DragBag – en trevlig liten orkester

 Det finns inte många kvinnliga trummisar. Det finns ännu färre som heter Sara Lund.

Men jag har hitta en till på nätet som heter Sara Lund. Hon är amerikan och spelar
i ett band som heter Unwound. Det finns en intervju med henne här.

- Tänk, som det kan bli ...

Det började - "Jam" på Blå Not Bluesklubb i Båstad

Fredag 2 och lördag 3 maj 2002

Fredag natt
2 - 5 maj 2002 var det som vanligt transträff i Båstad. Jag var ansvarig för träffen och hade arrangerat med Håkan på Blå Not Bluesklubb att vi skulle komma dit fredag kväll efter middagen på hotellet.

Kvällen till ära hade Håkan engagerat den utmärkta bluestrion "Rag Bag" med Pelle Alsing på trummor, Lennart Kåge sjöng och spelade gitarr och XXX spelade bas.
Vi kom dit några minuter efter midnatt och det var väl lite halvtempo i lokalen. Lagom med folk som lyssnade till ett mycket bra band på scenen. Jag gick direkt upp på dansgolvet eftersom det var därför vi kommit dit. Bandet tände direkt på den nya aktiviteten och skruvade upp tempot.
Efter en stund såg jag Aase Aurora gå upp på scenen och fråga Lennart om det var okej att få spela lite. Hon ville spela bas och var hur välkommen som helst.

- Då vill jag också spela, tänkte jag och hälsades lika välkommen upp på trummor.

När Aase fått på sig basgitarren och vände sig om satt således jag där istället för Pelle Alsing.
Jag visste att Aase spelade gitarr, men hade ingen aning om att hon spelade bas. Vad månde bliva, tänkte jag.

Det samma tänkte förmodligen Aase, som hade hoppats få spela med Alsing.
Vi drog igång med "I Got You" och upptäckte att det svängde. Sen följde tre låtar till i snabb följd och vi hade jättekul.

Ase och jag pratade med bandet efteråt och beslöt komma tillbaka dagen därpå och spela lite till vilket vi gjorde.

Lördag natt
Aase och jag pratade mycket under dagen om hur förvånade vi var att vi båda var musiker med ungefär samma musikbakgrund och liknande repertoar. Jag var jätteglad för att Aase var en så otroligt duktig basist. Och det var en riktig kick att spela med henne. Som trummis är jag ju otroligt beroende av en bassist som vet hur man får det att gunga och det kunde Aase.

På natten blev allt ungefär som dagen före. Vi anlände ett par minuter över tolv och spelade fyra låtar.

Nu hade bandet lagt till ett "D" framför "Rag Bag" så det stod "Drag Bag" med stora bokstäver på affischerna både ute på gatan och inne i lokalen. Kul initiativ som gjorde att vi kände oss välkomna redan ute på gatan.

Vi spelade ungefär samma låtar och det svängde lika bra som kvällen innan och vi beslöt att vi måste träffas och spela igen någon gång.

Spelning 1 - "DragBag" på Hotell Riviera i Båstad

Lördag 14 september 2002

Även om DragBag bara består av tre musiker är det inte lätt att repetera när, gitarristen bor i Eskilstuna, bassisten i Lille Hammer (Norge) och trummisen i Malmö, men som väl är finns det ju både telefon och email. Efter mycket telefonprat blev det så äntligen klart både att vi skulle spela och ungefär vilka låtar. Vi hade således inte repeterat någonting, men väl bytt repertoarlistor med varandra. Det blev förstås mest Lennies repertoar som skulle styra kvällen. På grund av olika omständigheter blev Lennie försenad, så vi hann precis med en kort soundcheck innan gästerna anlände till restaurangen.

Vi skulle spela mellan klockan 22 - 01 och beslöt oss för att sätta oss vid ett eget bord och sätta ihop spellistan för första "set" medan vi åt. Det blev 14 bra låtar att börja med. Personalen hann duka undan och vissa bord skulle flyttas, men sen var det dags att dra igång musiken. Nu hade det även kommit ett 50-tal gäster utifrån, som samlats lite avvaktande i baren.

Så var det då äntligen dags och det tog inte många minuter förrän det var flera dansande på dansgolvet. Vi jobbade på som om vi aldrig gjort annat och de flesta låtarna gick till vår egen förvåning mycket bra. Vissa betydligt bättre än vi vågat hoppas. Ibland var vi inte helt överens om när och hur vi skulle varken börja eller sluta låtarna, men vi lyckades både börja och sluta låtarna på något oförklarligt sätt ändå. Vi hade jättekul och det svängde bra hela kvällen som inte slutade förrän framåt 3-tiden.

Jovisst, det var meningen att vi skulle sluta omkring klockan 01, men vem kan sluta när man har så kul.

I och med denna spelning var DragBag ett begrepp i transvärlden och vi sa precis som sist: detta måste vi göra fler gånger!

Spelning 2 - "DragBag" på Hotell Riviera i Båstad ... igen!

Lördag 3 maj 2003

Jeanette Solstad är en mycket god vän till både Aase och mig, Sara Lund. Hon ville vara med i DragBag så fort hon hörde talas om bandet, men kunde inte bli ledig från jobbet när vi skulle spela första gången i Båstad. Nu var det dags igen och nu kunde ingenting hindra henne från att vara med. Däremot fanns det förhinder för Lennie Cage, så trion som blev en kvartett blev en trio igen innan det var dags för spelning nummer två.

När inte Lennie var med måste vi lita till vår egen repertoar. Och hur kunde då den tänkas se ut .. eller låta?
Det visade sig ganska snabbt att vi har växt upp med ungefär samma låtar. Det kan väl enklast beskrivas som dansant 60-talspop.

Men det hade inte blivit så väldigt mycket lättare att repetera. Jeanette bor visserligen i Oslo, som ju ligger någonstans mellan Malmö och Lille Hammer, men det gör ju ändå inte att det blev särskilt tätt mellan repetitionerna. Det blev faktiskt inga repetitioner alls om vi ska vara riktigt ärliga.
Jo, det blev en kort "torrepa" en eftermiddag i Oslo! Det var transträff i Oslo i februari och då passade vi på att känna akustiskt på några låtar. Det lät utmärkt, så vi beslutade att spela i Båstad i maj och övergick till att äta en god middag och drömma om framtida stordåd. Ett känt fenomen bland hobbyband. Sedan fortsatte vi i känd stil och mailade repertoarförslag till varandra. När vi kom närmare testade vi den moderna tekniken och repeterade via telefon. Vi sjöng och spelade (gitarr) den ena låten efter den andra ... i telefonen(!) och till sist har vi en repertoar på över hundra låtar. Vi behöver max 40.

I Båstad hann vi repetera några timmar innan det var dags att spela. Det känns lite fegt med tanke på att det gick ju väldigt bra helt utan repetition förra gången. Dessutom är det ju alltid bra att ha någonting att skylla på om det inte går bra. Det gick hyfsat!

Att det inte gick bättre får helt skyllas på att jag drabbades av influensa med feber, Ause kunde inte bestämma sig vad hon skulle ha på sig och Jeanette ville spela solo i alla låtar. Influensan tog dessutom på ett kraftfullt sätt hand om problemet med vår all för stora repertoar. Med influensan försvann nämligen en stor del av vår sångrepertoar. Jag sjöng, eller ska vi kalla det kraxade några låtar under kvällen.

Under kvällen visade det sig även att det fanns ytterligare en bassist i lokalen. Det var danska Gerda som anmälde sitt intresse att "sitta in" i bandet under kvällen. Gerda spelar jazz och vi utökade genast kvällens repertoar med några gamla fina "evergreens" eller "nevergreens" som eleka tungor - som vill höra Beatleslåtar istället - benämnde det.

Förmodligen hade även större delen av publiken drabbats av någon annan lokal epidemi för dom jublade och applåderade efter nästan varje låt. Rusiga av framgången enades vi, precis som sist att det här har vi inte gjort för sist gången. Vi ser redan fram emot nästa spelning utan att ha en aning om när eller var den kan tänkas bli ...

Du kanske vet nån som behöver ett transband?

Kontakta oss

Fyll i namn, e-post samt ditt meddelande och skicka sedan formuläret så kontaktar vi dig inom kort.