¨

Samtal med Carolines hustru

Sara Lund samtalar med Carolines hustru under en transträff i Porla, oktober 1999 och i Oslo februari 2000.

Hur fick du veta att din man var transvestit?

Det var en kväll för två, kanske tre år sedan. Vi hade gäster hemma och en av tjejerna hade sett ett norskt TV-program om transvestism. Vi kom att diskutera hur lätt det är för en tjej som vill byta om och va' som en kille. Det är ju bara att sätta på sig en kostym och ingen misstänker någonting, medan det ser väldigt konstigt ut om en karl kommer i kjol.
När gästerna gått sa min man;

- Jag är också transvestit!
- Nä, lägg av, sa jag
- Vill du se?
- Ja, javisst ... och sen gick han och bytte om.

Var hade han "grejorna" då?

Han lånade mina eftersom han hade sina saker i ett låst skåp på jobbet. Dom tog han bara hem när jag var bortrest.
Han lånade ju mycket av mitt. Sådana kjolar som han kunde ha, några blusar och sådär. Jag ställde mig att diska lite glas medan Caroline bytte om. Det blev väl inte så väldigt bra den gången, kan jag tala om. Han var ju nervös så målningen blev ju därefter.

Men du såg att det var seriöst?

Jovisst! Någonstans kunde han ju det där. Man såg ju att han hade målat sig förut.

Kommer du ihåg vad du tänkte när du såg honom?

Fy fan vad äckligt! Ska jag råka ut för det här? Ska jag vara gift med en TRANSVESTIT!?

Var det var för att han hade dina kläder på sig?

Nä, det spelade ingen roll, utan det var bara för at... min man klädde sig i kvinnokläder.

Kopplade du det till något sexuellt?

Nej, det vet jag inte om jag gjorde. Nej, det tror jag inte.

Pratade ni om det då eller tystade ni ner det direkt?

Nej, nej! Vi pratade mycket om det då och Caroline sa:

- Jag måste få göra det här ordentligt en gång. Ha mera tid på mig.

Så jag har för mig, att fredagen därpå gick Caroline lite tidigare från jobbet och när jag kom hem, så var Caroline där. Och då var det ju mycket, mycket bättre målat! Men hon hade ju ingen peruk så det var ju fortfarande det egna håret som man fick fixa till lite. Men då var det nog jag mer som började pusha för att han skulle skaffa en peruk först och främst i alla fall.

Så ni gick och köpte en peruk?

Nä, bara några dagar ... eller en vecka senare läste jag en artikel i Svenska Dagbladet om en flygkapten som var transvestit. Och där någonstans fanns det även en adress, eller ett telefonnummer till transvestitföreningen FPE-S.

Jag sa att jag ville att han skulle kontakta dom. Jag kände att jag skulle behöva komma i kontakt med andra fruar för att höra hur dom hade reagerat. Och om det var flera än jag som efter mer än 25 års bekantskap fick veta att deras respektive var transvestit. Hade en hemlighet som inte jag visste om, och det tycker jag nästan är det fulaste av alltihop. Att man kunnat levt ihop med en människa så länge, och ha en hemlighet så länge ...

Du hade aldrig misstänkt någonting?

En gång när jag kom hem från en konferensresa hittade jag smink som inte hörde till mig. Eller om det var så att det var mina grejor, men det såg ut som om någon hade lånat det. Då blev jag ju rabiat svartsjuk och undrade vad det var för en tjej som hade varit här hemma!

Det var första tanken?

Ja, ja, något annat existerade ju inte då.

- Vem är det som varit här?
- Nä, det är ingen som har varit här, sa han. Och jag frågade verkligen flera, flera gånger.
- Jo, det måste ha varit någon här! Det är ju någon som tagit ut det här och inte ställt in det igen.
- Nämen, då kanske jag gjorde det när jag skulle ta fram något annat eller...

På nåt sätt så fick han till det då. Men det var tydligen inte en nöjaktlig förklaring eftersom du kommer ihåg det.

Nä, precis. Efteråt har ju Caroline talat om för mig att då var hon nära att avslöja det, eftersom hon tyckte det var så obehagligt att jag anklagade henne för att haft en älskarinna.

Blev du arg på honom när han berättade om sin tv-ism?

Ja, det tyckte jag var... Jag kan på sätt och vis förstå att han smög med det för att det är ju liksom... Han kanske trodde jag skulle ta illa upp. Men ändå, att han inte kände mig bättre.

Hade du någon tanke på att förbjuda honom klä om?

Nä nä!! Eftersom jag tycker att jag är väldigt vidsynt när det gäller folk som är minoriteter, så... Nä, inte förbjuda. Jag förstod att det här var någonting han hade inom sig och om jag förbjöd så skulle någonting bli väldigt fel. Då skulle det ju bli samma smygande igen. Då är det ju bättre att man pratar om det. Och försöker hjälpa istället, så att det blir bättre.
Men sen så ringde ju Caroline till Anette Hall och dom träffades som bröder på ett fik i Stockholm. Då bestämdes att vi skulle ses hemma hos Anette och hans fru för att jag också skulle få någon att prata med.

Det var första gången du pratade med en annan transvestit?

Ja, det var det och då sågs vi som "vanliga" par.

Ändrade det mötet någonting för dig?

Ja, det var ju samma frågor som jag hade ställt. Det här med samliv och alltihopa. Och hur hon ställde sig till att pussa och kela med den ombytta parten.

Vem är Caroline för dig?

Caroline är min väninna, som kommer och hälsar på ibland.

Kan du se Caroline som en tjej? Är det någon annan?

Det är en annan person för mig.
Jag är inte gift med Caroline.

Ändras hans personlighet när han klär om?

Egentligen inte? Min man är en mjuk person i sig och det är ju Caroline också. Så personligheten? nä, den är den samma.
Fast jag då delar på dom ändå. Jag vill ha dom till olika personer! Det är nånting som jag liksom har ställt upp.

Min man är en person - Caroline är en annan!

Ändrar sig hans kroppsspråk?

Då blir det väääldigt kvinnligt.

Blir det fjolligt?

Nä, men det hör ju liksom till... det kvinnliga.
Skulle han föra sig som man när han är klädd i kvinnokläder, då tycker jag att det skulle bli fel.
Tycker du inte det är äckligt att din man sitter framför dig och är feminin?
Jag kan kanske tycka det ibland.

Kan ni skratta åt det?

Ja, ja, det gör vi!
- Nä, så där gör jag ju inte, protesterar han när jag överdriver lite grand.
Men jag ser ju att hon för sig som Caroline och inte som min man.

Du retar honom och du kan reta honom för det, utan att han blir arg eller ledsen?

Ja, det tycker jag! 

Hur bestämmer ni när han ska klä om?

Jag tycker att jag märker när det är dags för Caroline att komma för att då... Ja, på nåt sätt så avslöjas det.

Säger du då: Du, gå och klä om nu!

Nä, utan jag säger så här:

- Aha, ska Caroline komma på besök snart?

Och då ska hon ofta det.

Ungefär hur ofta klär han om?

På sommarhalvåret blir det ju aldrig. Jag vet inte varför, men jag tror inte han känner för det då. Faktiskt.

Har det något att göra med att raka armar och ben?

Nä, det gör han på sommaren också.

Men han klär inte om?

Nä, det gör han inte. Men sen blir det då i ja, augusti, september någon gång.

Har ni gått ut tillsammans när han varit omklädd?

Nä, det har vi inte.

Ni har varit på träffar i alla fall. Du har varit på Tanto och träffat folk och du har besökt Porlaträffen två gånger.

Mm, första gången var på Tanto i Stockholm och det var väl väldigt blandade känslor.
För att många var väl inte så vackra när dom var ombytta, tycker jag.

Vad tror du det beror på?

Dom kanske inte får samma stöd och hjälp som många som ser väldigt bra ut.

Pratade du med någon som var där?

Ja, jag pratade med några. Bland annat en kommer jag ihåg en som var väldigt svårt att se om det var en han eller en hon.
Hon hade sitt eget hår och såg... ja, ut som en dam.

Fick du intrycket då att dom smög? Att det var någon som var där utan att deras fru visste om det?

Nä, det vet jag inte. Nä, det tror jag inte. Nä, ingen som jag reagerade på. Men vissa kunde behövt lite hjälp. Och likadant tyckte jag det var i Porla. En del skulle nog haft mer hjälp med att måla sig.

Kan du se vem som har en fru som bryr sig?

Nä, det kan man inte heller göra. Det tror jag inte, men många skulle nog behöva lite mer intresserade fruar.

Är din man en "genomsnittstransvestit" eller har du kommit fram till att han är annorlunda än andra?

Nä, jag tycker ni är ganska lika, om vi säger dom som är här i Porla nu. Alla dom skulle man kunna umgås med även som bröder. Om man bodde nära varandra. Och det tror jag är viktigt. Man måste ha någon gemensam plattform att stå på. Inte bara transvestismen.

Du säger nästan att du redan fått några vänner!

Ohja, men det tyckte jag redan förra gången - i Porla.

Har du träffat flera fruar till transvestiter?

Ja, det har jag.

Har ni pratat någonting om hur dom har det?

Nja, förra gången blev det ju inte så mycket pratat eftersom det inte var så många fruar med här i Porla då, men den här gången är det ju flera. Eftersom vi åkte bil gemensamt hit med ett annat par så pratade vi ju en hel del även då. Och när vi var ute och gick i går så pratade jag med Mias tjej.

Tycker du att ert förhållande påminner om alla andras förhållande?

Ja, ganska likt tycker jag det verkar som. Samma känslor och samma tankar.

Är det nyttigt att prata med andra?

Ja, absolut! Och jag tycker fler skulle komma på dom här träffarna tillsammans med sin sambo eller fru eller vad det är...

Spelar åldern någon roll?

Nä, inte alls. För vi är ju väldigt olika åldrar allihop.

Från att ha varit väldigt ensam har din man nu fått väldigt många vänner... men har du någon att prata med? Är det någon mera närstående som vet något...?

Nej, nej!! Ingen vet någonting.

Så du har egentligen ingen du riktigt känner att prata med?

Nej, och det tycker jag är jobbigt. Jag skulle önska att jag kunde berätta för någon
av mina kompisar. Eller min syrra. Eller nånting sånt...

Vad tror du skulle hända om du gjorde det?

Jag tror att min syrra - hon är också väldigt vidsynt. Hon skulle nog inte säga nåt speciellt.

Men vad är det som skall hända för att du ska berätta det för henne?

Är det att din man ska komma på idén och säga...
Ja, det är han som får avgöra när det är dags.

Men det här är ju en "grej" som ni har tillsammans?

Ja, men det är ju inte jag som bestämmer om vi ska avslöja det. Det måste vara han.
Vi har ju diskuterat mycket. Känner du att det är någon här på träffen som du kan prata med?
Ja, oh ja! Men det är ju ingen som känner oss sedan tidigare. Det är nya bekantskaper, men, ja, jag pratar! Vi har suttit där nere nu och pratat jättemycket!

Har ni kommit fram till saker som att din man kostar mer pengar än andra eller att han vill klä om oftare än andra?

Nä.

Finns det någon slags norm?

Nä, men där tycker jag man kan se. Att min man är äldre än till exempel Mia Svensson. Mia tycker om att gå ut och dansa, men det behovet har inte Caroline. Hon är nöjd med att vara hemma och göra hushållssysslor. Pyssla om blommor och tvätta och städa och göra mer liksom det som ligger på kvinnans traditionella... Men det har inte Mia. Hon känner inte för det. När Mia är ombytt då vill hon ut och visa sig. Så där är det en väldig skillnad.

Caroline tycker jättemycket om att dansa, men då ska det vara mer i slutna sällskap. Och det är likadant med brorsan, han går inte heller ut och dansar.

Varifrån vet du det du vet om transvestism. Är det genom din man eller...?

Vi köpte ju en hel det litteratur genom FPE-S. "Det andra Jaget", Sam Larsson.

Har det gett dig någonting?

Ja, jag tycker det. Sen läste jag lite i uppslagsverk, men det står ju ingenting.

Läser du föreningstidningen Feminform?

Ja, men inte allting. Jag tycker den har sett lite tråkig ut, så den inbjuder inte till att läsa. Jag tycker att den börjar bli bättre nu när det är mera bilder. Inte för att det måste vara några serier, men den ska i alla fall leva. Inte text sida upp och sida ner, inte för vetenskapligt, det blir för tungt. Nästan lite "Veckotidning" tycker jag vore bättre!

Vad vill du läsa?

Gärna insändare från andra fruar och sambos. Hur dom upplever att vara gift eller sambo med en tv - det tycker jag.
Och det är alltid kul att läsa när ni har varit ute någonstans. Dom läser jag alltid!
Brukar din man berätta vad han har gjort eller vad han har känt?
Mest vad han har gjort. Jo, lite känslan också. Känslan att kunna gå in i en affär och prova ett par skor till exempel.

Kan du tänka dig att gå ut och roa dig tillsammans med Caroline?

Ja, om han vill kan jag tänka mig att göra det.

Tanken, att "förbjuda" har aldrig föresvävat dig?

Nä, men hon får inte ta överhanden, för då är det liksom... Det får inte bli för ofta.

Oftare än vad?

Som det är nu. Ett par gånger i månaden. Då är det oftast en helg. Fredag, lördag, söndag.
Jasså, det är i rad då. Han försvinner på fredagen och sen är han där igen på måndag morgon?
Ja, om han inte kommer tillbaka redan på söndagkvällen.

Hur långt i förväg planerar ni att Caroline ska dyka upp?

Nä, så gör vi inte alls. Det kan nog vara så att har vi ingenting för oss en helg, så kan Caroline säga att "Caroline kommer kanske och hälsar på till helgen ...
- Ja, okej, säger jag då, om jag tycker det passar. Och då går vi ut på stan. Men då är det en "halvombytt" Caroline. Lite lätt målad. Mascara, inget läppstift, underlack på naglarna, ett par strechjeans. Men det är ju inget som väcker sån där jätteuppmärksamhet. Och sen nån jacka som kanske är lite mer androgyn. Och då går vi oftast i tjejboutiqer.

Då går ni alltså ut i er hemstad?

Ja, men Caroline syns inte.

Provar Caroline nånting då?

Nej, ingenting!

Du provar?

Ja, jag kan prova, men vi har ju inte samma storlek. Hittar vi nånting till Caroline tar vi det på öppet köp.

Tror du att expediten misstänker att det är till din man?

Nä, aldrig. Antingen tror hon att det är till mig, men att jag inte orkar prova eller att vi har någon dotter. Eller någon annan som ska ha det.

Om han hittar något som du inte tycker om?

Då säger jag det.

Får han köpa det ändå?

Ja, det är ju upp till honom. Men oftast vill han ju ha smakråd och då säger jag att det är... tantigt... eller fult... passar inte ihop med någonting annat...

Hur gammal är Caroline?

Caroline är mera en dam. Lite mera vuxen. Någonstans mellan 35 och 40.

Använder hon dina kläder?

Ja, en del. Men jag har vissa saker som jag sagt att:
- Det får du inte ha. Den blusen eller den jumpern vill jag inte att du använder.

Säg något om kroppshår?

Jag säger att; när vi åker bort så här en helg, då får han att ta bort "mattan" på bröstet. Annars så ska den va' där. Annars är det inte han. Armar och ben bryr jag mig inte om. Armarna behöver han inte raka, men benen.

Har någon regerat på att han rakar benen?

Nä, det är faktiskt ingen som reagerat. För när vi är på landet på somrarna så är vi där med mina föräldrar och min syrra och svåger med familj. Det är ingen som har kommenterat att han plötsligt har rakade ben. Och raka sig under armarna det kan ju både killar och tjejer göra.
Det är dyrt att vara transvestit! Kläder, smink, resor ...

Vi har ingen särskild budget för Caroline. Både Caroline och min man är ganska "snåla" så vi har inga problem med det. Klart att jag vill att min man också ska köpa kläder till sig, men det gör han bara när han är tvungen. Caroline skulle nog vilja köpa mer, men handlar i lite billigare affärer. Det blir inga boutique-kläder. Vi jobbar bägge två, så hittills har vi inte haft några problem.

Tycker du att du får ut någonting av hans transvestism?

Ja, det ger mig en större garderob! För det är nämligen så att Caroline är väldigt generös mot mig. Det är väldigt bra att gå på stan med Caroline och handla, för då säger hon alltid:

- Men det är klart. Köp den här dräkten. Köp kostymen, köp skorna!

Var det annorlunda förr?

Ja, när han smög med sin transvestism var han mera ... avundsjuk, har jag förstått nu efteråt.
- Får inte jag ha den där dräkten, så ska inte du ha den heller.

Har du någon gång misstänkt att din man är bög eller vill byta kön?

Nä, inte att han är bög, för det är han ju inte, men däremot det här med att kanske byta kön. När man då byter om, vill man inte då vara kvinna fullt ut? Att man gör ett könsbyte? Vi har pratat om det, men så är det inte.

Tror du att han talar sanning?

Ja, ja. Jag tror att han talar sanning. Han är inte transsexuell. Han har en manlig bit och en kvinnlig bit och ibland vill han klä sig kvinnligt. Och det som jag tycker är lite roligt med er transvestiter är det här med att ni kan allting om smink. Olika krämer, vad det är bra för. Och det är så viktigt att man har sådana här... anti-skrynklings-krämer och fylla-ut-krämer. Och dom kostar 4 - 500 kronor(!), men det spelar ingen roll. Ni ska ha dom. Allihopa! Och det ska va' sån där ögonkräm! Jag har själv aldrig haft nån sån tror jag, men nu är det klart att jag provar nu när Carolin har sådana burkar hemma. Där är jag lite snål för jag tycker att betala flera hundra kronor för krämer som i stort sett är samma sak som dom har på apoteket säkert. Fast jag köper ju också dyra fina krämer, det gör jag ju.

Funkar dom?

Anti-skrynkling? Nej det tror jag inte ett dugg på.

 

Sidorna går fort när man har trevligt!

Är det något du skulle vilja tillägga innan vi slutar?
Det jag tycker är väl i så fall att flera FF:ar skulle åka på transträffar, just för att man har möjlighet att träffa andra transvestiter och deras respektive. Vi pratar ju oftast om det liv vi lever tillsammans med våra tv-ar. För mig har det i alla fall varit bra och jag tror det är likadant för dom allra flesta. Första gången jag var i Porla var det trevligt ... och den här gången var det lika trevligt! Annars är man ju inte uppe till halvfyra om nätterna om det inte är kul!

Epilog

I samband med Osloträffen 2000 fick du möjlighet att gå ut med Caroline. Ni strövade längs Karl Johan, åt på Grand Hotell och var på nattklubb. Hur kändes det?

Det kändes helt okej! På krogen och nattklubben var det absolut inga problem. Det var värre ute på gatan. Jag är ju inte van vid uppmärksamhet och även om Caroline smälter in väldigt bra så finns det ju alltid några som kollar.
Jag är nog mest rädd att någon ska känna igen mig och den vägen avslöja vem Caroline är. På krogen var vi dessutom många fler så risken för upptäck var ju egentligen mycket större. Jag kanske klarade att koppla av bättre på krogen eftersom vi hade så trevligt.

Kommer du till nästa transträff?

Absolut!

Kontakta oss

Fyll i namn, e-post samt ditt meddelande och skicka sedan formuläret så kontaktar vi dig inom kort.