|
Jag
tvekade inte en sekund
när det blev klart att FPE-S skulle
närvara i årets Stockholm Pride.
Det var ett bra beslut och det var
fullständigt självklart att jag
skulle delta fysiskt i tältet i
Prideparken, i seminarierna och i
paraden.
- Paraden??!! Näförresten, där
gick nog gränsen!
Att promenera omkring som någon sorts
levande utställningsföremål?
Tack, men nej tack! Det är liksom inte
min grej.
Vågade jag inte ställa upp? Ha!
klart att jag vågar … men jag vill
inte. Jag är ju inte ens bög!
Det räcker alldeles utmärkt att
vara med om allt det andra.
- Ge mig ett enda bra skäl till
varför jag skall gå med i
tåget!
- För att det är så himla
kul, svarar Madeleine Nordenstam
skrattande och ser ut som om hon menar det.-
Kul!? Vad är det som är så
himla kul med att gå i ett tåg
och bli betittad av en massa Stockholmare,
muttrar jag oförberedd på just det
svaret.
- Det är tvärtom, säger
Lena Nordenstam. Det är vi som
tittar på dom!
Så har jag aldrig sett det. Jag
måste fråga nån med
förståndet i behåll!
- Jo, jag ska gå, svarar Michaela
Johansson, som annars brukar vara
så klok. Det måste vara
någon sorts konspiration!
- Nä, säger Mia Svensson,
jag ska inte gå i tåget.
Varför skulle jag göra det?
Äntligen en klok människa,
tänker jag och hör mig själv
svara:
- För att det är så himla
kul!
Mia och jag bestämmer oss för att
inte bestämma oss.
På lördagen
är Michaela Johansson och jag i
Humlegårdsparken redan klockan ett.
- Hej Sara, hör jag bakom mig och en
trevlig herre presenterar sig som
Christina.
Han skall inte heller gå med i
tåget. Han är transa från
Norrland och ska bara kolla om det är
nån han känner, och snacka lite.
Vi träffar på Sara Lodin,
Martin Lejon och några till som
är klädda i 1700-talskläder.
Dom släpar på en gigantisk skylt;
ÅRETS LÄGGNING, CISVESTISM.
"Cisvestisterna får sexuella
vällustkänslor genom att klä
sig i forntidsdräkter".
- Vem ska ni gå med, säger Sara
Lodin?
- Jag har inte bestämt mig för om
jag ska gå, svarar jag ärligt.
- Ska du inte gå! utropar Sara Lodin
förfärat. Det är ju det
roligaste på hela året!
- Där kom det igen, tänker jag.
- Vi är en underavdelning till FPE-S,
så vi tänker gå bakom er,
fortsätter hon.
Mobiltelefonen ringer. Det är Mia.
- Var är ni?
- Mitt i parken, vid Linnestatyn, svarar jag.
Var är ni?
- På Norrlandsgatan, tror Mia.
- Då är ni snart här,
säger jag utan att ha en aning om var
Norrlandsgatan ligger samtidigt som en norsk
promenadorkester försöker spela och
stå stilla samtidigt.
- Ska du gå!!!! skriker jag i
luren.
- Jaaaa!!! skriker Mia tillbaka.
Fan, tänker jag irriterat, vi skulle ju
bestämma oss tillsammans!
Ylva Hansson från
Härnösand med sambo
Ann-Britt dyker upp.
- Ska ni gå i tåget? frågar
jag och vet redan svaret.
- Vi har glömt vår kamera, kan jag
få köpa lite bilder av dig
efteråt, fråga Ylva.
Jag tar några bilder av henne, men
säger inget om att jag inte bestämt
mig.
Hur skall jag göra? Alla utom jag ska
tydligen gå. Det verkar ju himla
kul?
Julia Bond och Uffe dyker
upp.
- Har vi nån banderoll? frågar
Julia.
- Nä. Dom sa att man kunde måla
skyltar här nånstans, men jag har
inte sett nåt, svarar jag i ett
försök att att skylla på
någon annan varför jag inte kan
gå med.
- Vi kan ju gå under RFSL, säger
nån, och förstör mitt
bästa argument.
Mia, Alex, Caroline och Christina
Lindmark dyker upp.
- Där är du ju, utbrister Mia.
- Ja, jag vet, svarar jag lite purket
eftersom Mia bestämt sig trots att vi
bestämde att inte bestämma oss.
Är jag den ende i hela världen som
inte begriper varför man ska gå i
en parad?
- Är det nån som sett
Adele, frågar jag.
- Hon är i tältet. Prideparken
öppnade ju 12, svarar Lena.
Klockan närmar sig 15 och det
börjar bli ordentligt tjockt med folk.
Det vimlar av deltagare som lagt ner stort
arbetet på både kläder och
skyltar. Jag ser dragqueens överallt.
Måste vara flera hundra. Vissa är
groteska, andra är underskönt
vackra. Någon är helt
grönmålad.
Puh, jag måste bestämma mig, detta
är ju inte min grej. Fast ... det
är ju faktiskt en HBT-parad. Och jag
är ju faktiskt transa, så jag
hör ju faktiskt hit. Och det verkar ju
faktiskt himla kul...
Jag beslutar mig för att gå med.
Åtminstone en liten bit.
Tåget sätter sig i rörelse.
Vi lämnar Humlegårdsparken och
går ner mot … ja, jag vet inte vad
vi går ner mot. Jag bara följer
med. Jag skrattar och mår bra. Och gud,
va med folk utmed gatorna! Jag ser ingen jag
känner och jag undrar vad dom tittar
på. Dom ser glada ut. Dom kanske
önskar att dom varit med. Det slår
mig att nånstans mellan 1 och 6% av
åskådarna är transor. Hur
många av dom är bögar och
flator?
Paraden skanderar: Stå inte där
breve'! Kom in i tåget, va me'!
Några följer uppmaningen och
hoppar in i tåget. Det är
fest!
Bakom mig upptäcker jag "Christina"
från Norrland. Han har inte heller
kunna motstå tågets glädje
och charm. Han ser ut att må bra. Det
känns både rätt och viktigt
att gå med och stå för vem
jag är. Nästa år blir vi
fler!
- Hur hamnade vi här, frågar Mia
Svensson när vi passerar Kungliga
slottet.
- Det var du som bestämde oss. Du sa ju
"jaaa", när jag frågade om du
bestämt dig.
- Jag sa, "vaaa", för jag hörde
bara en orkester i luren …
PS. Nästa år ska jag gå i
Paraden igen eftersom det var så himla
kul! DS
|