4
Analys
4.1
Femininitet och maskulinitet i
empirin
Vi
kan konstatera att det hos människor
existerar ett tydligt system av
uppfattningar, medvetna och omedvetna, om
vad som "är" manligt i respektive
"kvinnligt". I det kabyliska
samhället t ex är
könsrollerna väl definierade och
avgränsade. Kvinnan är ett
symboliskt kapital för mannen, en
vara. Mannen skall vara viril i motsats
till kvinnan. Virilitet ger reproduktion
av arvingar som kan föra symboliskt
och ekonomiskt kapital vidare. Den
naturaliserade uppfattningen om det
relationella förhållandet
mellan två genom utseendet
avgränsade kön och tanken att
motsatserna attraherar varandra
legitimerar myten att en feminin man
måste vara bög. Kvinnan ges som
ett symboliskt kapital bort till mannen
hos kabylerna. När mannen ges till
kvinnan blir riten en omvänd rit och
mannen "spelar brud". Genom den
omvända riten framstår det
mytologiska tankemönstret om motsatta
kön genom ett slags ironi &endash;
mannen spelar sin motsats. Det mytologiska
tankesystemet framkommer tydligt
också i artikeln "Sminka dig karl!".
En man som sminkar sig, dvs som
använder feminina attribut (till
för att attrahera män),
måste vara bög. Genom att tala
i sexistiska termer och i sporttermer -
sporten är, vilket Bourdieu
påpekar, är en av de starkaste
manlighets-bekräftande riterna -
hoppas skribenten radera ut alla tvivel om
att män inte är "riktiga" om de
använder smink. Principen om
maskulinitet som desinficerad från
femininitet och antagandet om motsatsernas
attraktion till varandra ligger till grund
för människor sexistiska
tänkande även när mäns
sexualitet ifrågasätts då
de arbetar inom traditionella
kvinnoyrken.
4.2
Vetenskaplig kunskap om transvestiter:
"Transvestiter är
störda"
Genom
forskningen om transvestism och spridandet
av forskningen får transvestiter
veta att det är något fel
på dem. De måste ha ett kluvet
jag, sexuella avvikelser eller andra
"störningar". Det är många
vetenskapare som beskrivit det kluvna
jaget, säger forskarna. Sam Larsson
styr skickligt diskussionen genom att
ställa ledande frågor till
transvestitfruarna för att få
stöd hos dem för
delpersonlighetsteorin. Antropologerna
vill lösa problemet med att uppfinna
ett tredje kön. Sara Lund ser
också denna möjlighet. Denna
typ av diskurs skapar ett särskilt
förringande, skambeläggande
språk kring transvestism som gruppen
själv sedan använder i kongruens
med de dominerandes åsikter.
Samtidigt producerar det en
"vetenskapligt" baserad mytologi kring
transvestiter som kan passera som
naturliga fakta.
4.3
Allmänhetens kunskap om
transvestiter: "Transvestiter är
bögar".
På
arbetsplatser, allmän plats och inom
familjen grundas våldet på
kunskapen om transvestism, vilket snarast
utgörs av en tro, att transvestiter
är bögar. Frågan dyker
också upp i FPE-S broschyr som en av
de vanligaste. Tanken är också
förankrad hos individerna
själva; transvestiten Eva säger
att han själv trodde han var
homosexuell. Tanken grundar sig i den
heterosexuella tolkningsmatrisen som
hävdar könens attraktion och
motsats.
4.4
Det symboliska våldet mot
transvestiter
4.4.1
Avskiljande och symbolisk
inlåsning
I
vetenskaplig diskurs avskiljs
transvestiten från det normala genom
att det talas om honom som avvikande.
Vidare avskiljs han från sin
maskulinitet genom att man postulerar ett
feminint jag. I film visas hur feminina
pojkar avstängs från skolan och
måste flytta. Hustrur till
transvestiter vill dölja
transvestismen för omvärlden. En
företagare talar om att byta
bostadsort. Avskiljandet kan också
yttra sig genom att ingen i familjen
får ta del av transvestismen.
Sparken från jobbet är ett
annat avskiljande som en informant tror
sig kunna drabbas av. Informanterna
stannar också inomhus då de
är omklädda, en symbolisk
inlåsning. Av rädsla för
dagsljuset kan man sitta instängd i
hemmet under dagtid. Osynliggörandet
av transvestiter verkar genom skam och
grundas på mäns rädsla
för förlust av makt genom
synliggörandet av ett alternativ som
ifrågasätter den "naturliga och
självklara" maskuliniteten.
4.4.2
Övervakning
Detta
fenomen tycks ofta vara orsaken till att
transvestiten avskiljs eller "låses
in". Här är det ett aktivt
beteende från omgivningen &endash;
där allmänheten utgör ett
slags polis &endash; som utövar
symboliskt våld. Som samhällets
poliser uppträder tuffa killar,
skinnskallar, kypare på
restauranger, fnissande ungdomar,
Systembolagets personal, vakter på
offentliga nöjesinrättningar,
hustrur, grannar, rektorer, arbetsgivare
och välmenande tjejkompisar som
varnar transvestiten från att
gå ut. I artikeln "Sminka dig, karl"
har journalisten åtagit sig att
övervaka artikelns innehåll
för att utesluta möjligheten att
maskuliniteten skulle riskera att
befläckas av fjollighet.
Övervakningen aktiveras genom
människors habitus när
före-ställningar och
"sanningar"om transvestiter omsätts i
praxis genom symboliskt våld.
4.4.3
Informationskontroll - att tvingas
ljuga
Att
ständigt ha i sitt huvud att man
måste ljuga är det för
omgivningen mest osynliga symboliska
våldet. Ingen får veta.
Hustrun får inte veta och inte
arbetskamraterna. Omgivningen ovetandes
kontrollerar man sig själv, man
är sin egen hemliga polis och
fångvaktare. Man undgår
fysiskt våld men lever under
ständigt symboliskt våld i
vetskap om att man tvingas
undanhålla vad andra inte vet. Man
hyr en lokal och undanhåller dess
existens för hustrun. Man lever i
två olika världar varav den ena
är synlig endast för en
själv och tvingas att vara en
ständig lögnare. Detta
symboliska våld drabbar också
anhöriga till transvestiter när
även de tvingas till
självkontroll och lögn. Grunden
till kontrollen är skam och skuld,
införlivat i habitus genom de
dominerades förtryck men även
rädsla för våld.
Informationskontrollen yttrar sig ofta
genom att man inte går ut i feminina
kläder om man inte kan passera som
kvinna. Det betyder paradoxalt nog att man
genom att klä om döljer sitt
stigma genom ett slags omvänd
informationskontroll med passering som
syfte. Det hela innebär också
ett frivilligt eller ofrivilligt namnbyte
(och bröstproteser mfl
"hjälpmedel").
4.4.4
Att förringas och vägras
erkännande
En
av mina informanter tycker inte att
nedsättande kommentarer är
våld. En annan anser inte att
glåpord är något stort
problem. Att få något
erkännande från omgivningen
är också svårt. Vissa
forskare menar att transvestism är
bara ett spel &endash; ett rollspel.
Små pojkar som klär sig i
flickkläder spökar ut sig och
det är ju normalt. Det är
alltså ett slags teater, det är
inte det "riktiga" livet. Transvestiten
erkänns inte som en autentisk
människa, varken en riktig man eller
en riktig kvinna, och kan inte räkna
med uppskattande kommentarer för sitt
utseende. Transvestiten lever i den onda
tron att transvestismen är en negativ
sak som måste så förbli.