Något om kön?

- ett försök att reda ut begreppen. Text: Sara Lund, foto: Åsa Petré

Ett kön?

På 1600-talet fanns det bara ett kön - det manliga!

Det andra var ett "ofullbodrat" manligt kön (Det var ju t.ex. därför svenska drottning Kristina (1626-1689) kunde utbilda(!) sig till man), men för sådär en 200 år sedan insåg både kyrkan och läkarvetenskapen att det där "ofullbordade" måste nog betraktas som fullbordat, d.v.s ett eget kön - och plötsligt fanns det två!

Ett manligt och ett kvinnligt.

Förr var man således antingen "man" eller "inte man". Sedan var man antingen "man" eller "kvinna". En revolutionerande upptäckt! Åtminstone för kvinnorna.

Tänk om det finns fler kön?!? Vad skulle då det vara? Ett kön som är "både och" ... eller kanske "inget dera" ... eller varför inte "ibland det ena och ibland det andra". Tanken svindlar!

  

Två kön!

De flesta människor funderar aldrig på vilket kön vi tillhör eller vad som är manligt och kvinnligt . Eller varför vi ens kallar vissa beteenden för manliga eller kvinnliga. Det bara är så! Normen har redan slagit fast hur vi ska uppföra oss och tillsammans med olika kläder och attribut skapar vi rollen "kvinna" respektive "man".

Om vi betraktar de två könen som två "poler", så måste det ju finnas någonting däremellan.

Ungefär som nord- och sydpolen. Det är faktiskt en ganska bra liknelse.

Det händer inte särskilt mycket på varken nord- eller sydpolen ... ALLT händer mellan polerna.

Och det är precis likadant med våra två kön. Det finns ingen där!
Det finns ingen som är 100% man eller 100% kvinna. Vi befinner oss allihop någonstans mellan de två polerna. Och precis som människorna på jordgloben, så står vi inte stilla på samma plats hela livet. Vi rör på oss.
Ibland känner vi oss mer manliga ... och ibland mera kvinnliga!
Vad ska vi kalla oss när vi befinner oss mitt emellan ... eller när vi passerar mittlinjen?
Kan en man passera mittlinjen och forfarande vara man ... eller vad blir han då? Och vad händer när en kvinna gör samma sak?

 

Det uppseendeväckande med transvestiter är inte att vi klär oss i det andra könets kläder - det uppseendeväckande är att vi bryter mot en norm

Heteronormen (man + kvinna = sant)

I varje tid och i varje kultur finns det osynliga gränser för vad respektive kön förväntas göra och inte göra. Dessa gränser kallas "normer" och dom styr hur vi ska leva vårt liv. Den norm som styr vilket kön och vilket genus det ska vara på den person vi älskar, och älskar med kallas "heteronormen". Enligt den ska en man se ut och uppföra sig som en man och älska en kvinna som ser ut och uppför sig som en kvinna.
Allt som passar in i normen kallar vi "normalt" och allt som inte passar in kallar vi "onormalt".
Men hur vet vi vad som är normalt och vad som är onormalt? Ingen har ju någonsin beskrivit exakt hur den där "normen" ser ut. Sanningen är att ingen vet hur normen ser ut och det finns ingen som är "normal". Men av rädsla för att bli avslöjade som "onormala" döljer vi upp till 3/4 av oss själva för att bli mer som alla andra och uppfattas som "normala".

 

Grupptillhörigheten

Människan är ett "flockdjur" och därför är grupptillhörighet viktig för oss. Med hjälp av olika kläder och attribut markerar vi tillhörigheten till vår grupp. Vissa går tom omkring med förtydligande text på kläder och framförallt T-shirts för att ingen ska missförstå vilken grupp vi tillhör. Men det är samtidigt lite tveeggat. Vi vill till varje pris tillhöra gruppen samtidigt som vi har vi ett enormt behov av att bli uppmärksammade. Det gäller således att klä sig så att man skiljer sig från gruppen och samtidigt markera att man hör dit.

Vi vill vara som alla andra ... d.v.s. unika!

 

Transpersoner markerar också vilken grupp vi tillhör. Det märkliga med oss är att vi identifierar oss med en grupp som inte tillhör vårt biologiska kön och uttrycker samtidigt något väldigt privat om oss själva. Eftersom vi lever i en "antingen eller" -värld som bara tillåter oss att välja mellan antingen "man" eller "kvinna", "normal" eller "onormal", blir det psykologiska trycket på transpersoner ofta ofattbart stort. Hade vi varit lite mer flexibla i vårt tankesätt hade vi kanske även kunnat välja mellan "ovanligt" eller "unikt" och en massa andra fiffiga ord. Eftersom transpersoner är uppfostrade under samma heteronorm som alla andra skapar detta ofta känslor av både utanförskap, skuld och skam inom oss själva. För de allra flesta leder detta till antingen depressioner (för att man aldrig vågar vara sig själv), eller ett otroligt hemlighetsmakeri där ofta ingen annan är involverad. Ibland inte ens livspartner eller nära vänner.

 

Kvinnor har redan lagt sig till med alla kläder och attribut som vi kallar manliga. Det gör kvinnans roll mindre dramatisk, men samtidigt gör det kvinnliga transvestiters situation väldigt komplicerad. En man i kvinnokläder uppfattas som onormal och som transvestit. En kvinna i manskläder uppfattas oftast som tuff eller sexig.

Hur ska då en kvinna gå till väga för att med klädernas hjälp markera att hon vill bli uppfattad som en man? Eller åtminstone något annat än en kvinna.

Hur ska en man bära sig åt för att kunna bära kvinnliga kläder och attribut utan att betraktas som onormal?

 

Var sitter könet?

Dum fråga! Det sitter väl på samma ställe på alla personer, eller?

När vi i dagligt tal pratar om kön precicerar vi sällan vad vi menar, men man kan dela upp begreppet kön i tre olika aspekter.

Biologiskt kön - har med fortplantningen att göra dvs. "hane" eller "hona".

Socialt kön (genus) - markerar vilken könsroll personen ikläder sig i samhället eller hur man uppfattas av omgivningen. Ser man ut, uppfattas och agerar som tillhörande det ena eller det andra könet?

Mentalt kön - självupplevt kön eller könsidentiten. Vad anser du själv att du är och hur vill du att omgivningen ska uppfattat och behandla dig.

 

För de allra flesta människor sammanfaller det biologiska könet med det social könet. Och oftast även med det mentala könet. Därför reflekterar de flesta av oss inte över hur vi definierar oss och vilka mekanismer som styr oss. Men för transpersoner, där det biologiska könet inte alltid följer den sociala könsrollen blir det mer komplicerat. Det är här det viktigase könet kommer in i bilden - det mentala könet.

En transperson kan således ha en manlig kropp och en kvinnlig social och mental könsroll. Då är man troligtvis transsexuell och vill förändra sin fysiska kropp så att den bättre överensstämmer med det sociala och det menatal könet.

Som Sara Lund har jag en manlig kropp, omanlig social könsroll och manlig mental könsroll.

Som Claes Schmidt har jag en manlig kropp, manlig social könsroll och manlig mental könsroll.

Mitt biologiska kön är och förblir "hane" d.v.s. manligt.
"Kön" kan således betraktas som ett paraplybegrepp ... och det inte är alltid kroppen som bestämmer könet.

 

Ibland är det viktigt att blanda in det biologiska könet och då använder vi de internationella termerna, MtF, "Male-to-female" eller på svenska "man-till-kvinna", där första bokstaven markerar biologiskt kön och sista bokstaven "riktning". Motsatsen kallas FtM ("kvinna-till-man). Jag definierar mig således MtF-transvestit.

Om du konfronteras med en könsgränsöverskridare och blir tveksam hur du ska tilltala personen, är det en enkel regel att fråga personen hur han/hon uppfattar sig och vill bli tilltalad. Och sedan hålla sig till det!

 

Könsidentitet/könsuttryck/sexualitet

Könsidentitet (man eller kvinna)

En transperson funderar naturligtvis mycket kring sin egen könsidentitet, dvs. om upplevelsen och känslan att vara "kvinna" eller "man", "både och" eller "inget dera" eller på väg åt ena eller andra hållet. En människa vet alltid vilket kön hon tillhör oavsett vilket biologisk kön hon fötts till. Man vet det kanske inte omedelbart, men man vet väldigt tidigt att någonting inte stämmer. Och att man inte är som alla andra. Utanförskapet börjar i väldigt tidig ålder. Man vill ju så fruktansvärt gärna vara "normal" och man skäms för att man inte klarar av att passa in.
Jag vågade inte ens berätta för min egen mamma hur jag kände det.

 

Könsuttryck (manligt eller kvinnligt)

Måste en man se ut som och klä sig som en man för att kunna kallas "normal". För bara 50 år sedan betraktades långbyxor som ett typiskt manligt plagg och en kvinna i långbyxor betraktades som "onormal". Hon blev betittad och det viskades bakom hennes rygg (ungeför som med manliga transvestiter idag). Men kvinnan brydde sig icke utan framhärdade. Med följd att hon idag har erövrat hela den manliga garderoben och kan klä sig i kostym och slips utan att betraktas som varken avvikande eller "onormal".

Hur lång tycker du att mannen har kommit?

Är det mannen eller kvinna som behöver frigöra sig?

 

Sexualitet

Är transpersoner hetero-, bi- eller homosexuella?

För en utomstående kan det vara lätt att förutsätta att den sk. heteronormen (man + kvinna = sant) gäller även här. Dvs. om en man använder samma kläder och attribut som en kvinna normalt använder för att attrahera en man, så måste det ju betyda att han är ute efter samma sak ... d.v.s. en man!

Problemet är återigen "normen" som hindrar många från att tänka klart. Låter det logiskt att en man som är intresserad av män som gillar män, skulle välja att "maskera" sig till kvinna?

Naturligtvis finns det män som gillar män i kvinnokläder - allt finns - men det vanligaste är att det inte är så.

Det finns naturligtvis även heterosexuella kvinnor som inte har något emot män i kvinnokläder. Och dom är tack och lov rätt många.

 

Men varför gör man det då om det inte är för att ha sex?

- Men jisses, vad du är sexfixerad!! Kan du verkligen inte komma på något annat skäl? Är det bara för att vi är könsöverskridare som det måste ha med sex att göra?

Tänker du så när det gäller fallskärmshoppare och dykare också? Och artister som "bara ääälskar att stå på en scen" ... Är det din ärliga uppfattning att dom också utövar sin "läggning" för att få en sexuell kick, eller är det normen som lurar dig att hela tiden tänka på sex?

Tänk om dom gör det av samma orsak som jag - för att dom trivs med det och mår bra!

 

Slutsatsen är att "sexualitet" inte har så värst mycket att göra med "könsuttryck" och "könsidentitet".

Det är mycket vanligt att en transsexuell man (dvs. född kvinna) dras till män även efter "könsbytet" och uppfattas därmed som homosexuell.

Andelen homo-, bi- och heterosexuella bland transpersoner är i stort sett densamma som i det övriga samhället.

Att vara född man men känna sig som kvinna säger ingenting om sexualiteten!

Det är således skillnad på könsuttryck, könsidentitet och sexualitet.

 

sara.lund@usa.net